"Obesprutat" – men vad betyder det egentligen?

I morse rapporterade Ekot att Naturskyddsföreningen kräver ett PFAS-förbud inom jordbruket, sedan nya siffror från Kemikalieinspektionen visar att utsläppen från jordbruket har fördubblats sedan 2018. Jag ställde mig efter den rapporten frågan: syftar skylten på "obesprutat" till att grödorna är obesprutade av farliga ämnen som PFAS, eller helt obesprutade rakt av? Betyder det i så fall att de är ekologiska? Jag har ju sagt till min mamma att ekologiska jordgubbar bara går att hitta ute hos bönderna själva, eftersom de är för känsliga för transport. Tankarna snurrar igen, och jag bestämmer mig för att åka tillbaka till jordgubbståndet i eftermiddag för att ta reda på vad skylten faktiskt innebär.

Vi är mitt i juli, semestertider, mitt på Bjärehalvön, en oas för odling och lantbruk, frodig som på få andra platser i Sverige. Jordgubbar har på ett självklart sätt blivit ett av de ämnen som ofta kommer upp i samtal, både runt middagsbordet hemma och när vi hälsar på vänner. Tidigare låg fokus mest på smak, sort och sötma. Men plötsligt har frågan om de är sprutade eller inte tagit över diskussionerna.

Så om skylten på torget säger nej, vad exakt är det den säger nej till? Som konsument vet vi inte vilka bekämpningsmedel som eventuellt inte används på jordgubbarna framför mig. Men vi vet inte heller vad som använts på odlingsfältet bredvid.

Att handla mat har aldrig varit enklare rent praktiskt. Men att veta vad man faktiskt köper har kanske aldrig varit svårare.

Etiketten som inte säger något

Problemet är inte bristen på märkning, vilket skylten är ett exempel på, problemet är att märkningen sällan säger det vi faktiskt vill veta. "Ingen besprutning" kan betyda olika saker beroende på vem som skrivit det. Och även när en produkt är ekologiskt certifierad garanterar det inte att den är fri från alla former av föroreningar.

Ett tydligt exempel är PFAS,de så kallade "evighetskemikalierna". Nya siffror från Kemikalieinspektionen visar att användningen av PFAS-baserade bekämpningsmedel i svenskt jordbruk ökat med 12 procent på ett år. Nästan 100 ton användes förra året. Naturskyddsföreningen varnar för riskerna för natur, dricksvatten och människors hälsa, medan LRF menar att en begränsning av medlen skulle slå mot skördar och kvalitet.

Mest slående är kanske det en lantbrukare i Skåne säger: att många inom jordbruket inte ens vet exakt vad produkterna de sprutar med innehåller. Däremot säger hans magkänsla att det inte är något vidare bra, vilket den skyddsutrustning som krävs vid användning också vittnar om.

Om lantbrukarna inte alltid vet, hur ska vi som konsumenter kunna det?

Även om du som konsument köper produkter som är obesprutade, ekologiska eller KRAV-märkta, kan miljön runt omkring dem ändå innehålla spår av kemikalier som till viss del kan påverka kroppen. Återigen är det en sorts tyranni i att försöka välja medvetet.

Småskaligt, men osynligt

En annan aspekt av certifierade varor som vi sällan pratar om är att certifiering kostar pengar. Småskaliga producenter som verkligen odlar ansvarsfullt har inte alltid råd att betala för en officiell stämpel som bevisar det. Det betyder inte att de gör fel, bara att de saknar resurserna att bevisa att de gör rätt. Lantbruket är en bransch känd för sina låga marginaler, ändå prispressad både av central styrning och av konsumenters efterfrågan på billig mat.

Idag används spårbarhetssystem med sifferkoder som ska visa varifrån en produkt är odlad, paketerad och kommer, men i praktiken är det ofta som att läsa runskrift för oss konsumenter. En sifferkod är standard men Ivar som inte bara till oss på Mylla, utan även till ICA, har fått in sitt namn på ettketten. Det är unikt, och för ett tränat öga är det guld värt! Men för de allra flesta är det i en vanlig mataffären nästan omöjligt att lägga märke till de små detaljerna. Där försvinner hans namn bakom en prioritet på pris och placering.

I Japan har vi sett butiker göra tvärtom: satt upp ett foto på bonden bredvid grödan. Inget nummer att avkoda, här finns istället ett ansikte och en historia att knyta en relation till.

Det handlar om förtroende, inte bara certifiering

Och kanske är det där den verkliga poängen finns. Här hemma fortsätter vi handla morötter och blomkål som ligger bredvid skylten med obesprutade jordgubbar, för vi vet att de kommer från bönderna uppe på åsen. Vi har alltid handlat från dem, och vi kommer att fortsätta göra det. Vi vet vilka som ligger bakom odlingen, hantverket och allt slit.

Att titta in hos Ivar, som är den 13:e generationens lantbrukare på Tånga gård, får mig bara att vilja fortsätta min tradition att handla direkt från bonden, däremot sker det inte på torget - utan denna gång via en hemleverans från Mylla. För jag vet att han tillsammans med sina kollegor och sitt team har slitit så ofantligt för att få fram alla fina grönsaker som broccoli, kålväxter och morötter, till vårt sortiment. Jag likt många andra har inte en bil eller möjlighet att besöka Ivar på gården. Men vi kan klicka hem dem från hemsidan, för vi vill alla ha bra grejer på vår tallrik.

De flesta av oss bryr oss egentligen inte om att kunna recitera vilka bekämpningsmedel som är godkända eller inte. Vi vill veta att bonden som odlat våra jordgubbar gör sitt bästa. Vi vill lita på denne.

Det är därför vi på Mylla tror på relationen till bonden, inte bara etiketten. Att kunna fråga, förstå och känna till hur din mat faktiskt odlats, istället för att gissa utifrån en skylt i butiken.

Vi har inte alla svar. Ingen har det, i ett system så här komplext. Men vi tror att ärlighet om det, och en riktig relation till den som odlar maten, är ett bättre utgångsläge än en skylt som låter bra men inte säger särskilt mycket alls.