Hur länge ska barnen vänta på den närproducerade maten?
På vägen till barnens skola och förskola passerar vi majsfält, spannmålsodlingar, en mjölkgård, betesmarker med köttdjur. De senaste veckorna möter vi lass med sockerbetor på väg mot sockerbruket i Örtofta. Några av fälten och betesmarkerna är våra egna där både Tuvalie och Vilgot skumpat med i traktorn och varit hjälpredor när staket lagats och ensilage skördats.
Oavsett om du går på en skola på landsbygden eller mitt i stan så det finns förstklassig och världsledande livsmedelsproduktion i närområdet. På många håll i landet finns det fantastiska förutsättningar att servera lokalproducerade måltider i våra skolor. Men verkligheten är inte så enkel.
”Ska vi inte sälja till min skola också så att alla kompisar kan äta kött från våra kossor?”
- Det är en bra tanke Tuvalie men tyvärr gör regelverken att det inte är så lätt för skolan att handla direkt från oss.
Låg självförsörjning av mat i Sverige
Är det inte på tiden att vi gör det enklare att upphandla lokalproducerade råvaror? Med en självförsörjningsgrad på ca 50 % kan vi konstatera att Sverige har avvecklat sitt beredskapslager. Sverige behöver en betydligt högre självförsörjningsgrad för livsmedel och då behöver varje enskild livsmedelsföretagare ges rätt förutsättningar för att driva och utveckla sin verksamhet vidare. Med mer svenska och gärna lokalproducerade råvaror i de offentliga måltiderna kan vi lyfta den småskaliga livsmedelsproduktionen. Det skulle vara ett viktigt steg på vägen mot högre självförsörjning av mat i Sverige.
Men då kan vi inte krångla till det så himla mycket. Vi måste bara göra. I en artikel i Norra Skåne från förra veckan stod det ”Regionen ställer krav på närproducerat – men kan inte säga vad det är. Det saknas alltså en tydlig definition på vad som är “närproducerat”. Men kom igen, jag har en del förslag på bra definitioner om det är det vi står och faller med.
För vore det inte förargligt om våra barn, ungdomar och äldre står utan mat när det verkligen krisar?
/ Jens Thulin